H och jag har levt ett ganska skönt och lugnt liv framtill en tid tillbaka. Då flyttade en tokig gammal tant in hos oss! Nej, inte med vårt medgivande och inte betalar hon hyra. Hon bara finns här.

Hon verkar lida av spegelmani, vilket är något jag aldrig hört talas om, utom när det gäller en del tonåringar. Hur som helst, när jag går till spegeln för att måla mig ställer sig den där tokiga tanten framför mig! Där står hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig. Jag har skrikit åt henne att gå sin väg men hon bara skriker tillbaka. Det blir hon inte vackrare av. Det har gått så långt att jag slutat med makeup utom lite läppstift som jag målar på i blindo, så att säga. Gammeltanten sätter också på sig läppstift ibland, en gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen.

Hon ger sig tydligen på min garderob och ändrar mina kläder. Jag har smal midja, har fått många komplimanger under åren, men hon syr in kläderna så de stretar förfärligt när jag försöker tränga mig in i dem.

Mina papper kastar hon bort, gömmer mina glasögon och nycklar och hon flyttar på allt tills ingenting finns där jag vet att jag placerat det. Hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra eftersom hon har problem med vikten. Jag kan ju unna mig lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig det mesta.

Vi har för vana att ha en flaska vin i kylen för det är ju så nyttigt att ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan ofta tom. Så hon har problem på det området också. När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek tittade expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit där också. När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet nummer och gick till spegeln var det samma visa; tanten ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan klänning. Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den?!

Hon har konstrat med telefonen också, så den sällan ringer och telefonsvararen tar inte emot meddelanden. Jag vet ju att jag är ganska populär. Det har jag alltid varit och karltycke har jag också. Men sedan tanten flyttat in hör jag sällan från någon. Så jag tittar på TV, men där har hon varit framme och gjort bilden suddig och skruvat ned volymen så jag knappt kan höra om jag inte skruvar upp den.

På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen, så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här och där. Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol eller bord som inte står där de alltid stått. Fula och ömma blåmärken är resultatet.

Men det allra värsta är att hon tydligen sprungit runt och pratat med vänner och bekanta. De får alla så bråttom när de ser mig. Om jag vill småprata så mumlar de ofta något i stil med: "Jaja, det där har du ju redan berättat. Hördu, förlåt mig, men jag måste springa." Jag vet ju att jag alltid ansetts som en sällskapsmänniska. Men den här gamla tanten har lyckats göra mig osynlig!

Vad skall jag ta mig till??

Om någon som vet varifrån tanten kom, så var snäll och meddela mig snarast! För om jag inte blir av med henne - ja, då måste jag nog tänka på att flytta...