För 6 år sedan

Idag just nu, för 6 år sedan så förberedes jag för operation. Tankarna snurrade om var det var för liten skrutt som skulle titta ut, jag låg på operationsbordet och berättade att vi hade två grabbar som väntade hemma. Var skitnervös och klockan 9,01 tittade lilla dockan ut eller rättare sagt blev dragen ut. Alla fick tårar i ögonen när det var en liten tjej. Vi fick låna telefonen på uppvaket (jag var vaken men fick ligga där en stund) och ringa hem till mormor och grabbsen, de blev såååå stolta. Lilla sessan som nu är stora damen och gick till skolan med våfflat hår, nagellack och lite smink (fick det i present) och de skulle ta skolkort idag.
Usch, stoppa tiden jag vill kliva av, tänk 10 år till så är det stora barn vi har, med viljor utav stål och humör som kan driva en till vansinne.... *ler*


GRATTIS MIN ÄLSKADE LILLA DOCKA

Varit och hälsat på

lilla mormor...
Det var bra att få gjort det men samtidigt lite skrämmande, hon har tappat talet och är förlamad på höger sida. Trots allt så kunde jag förstå hyfsat vad hon menade. Jag hade sällskap med hennes yngre syster och hon tog det nog ganska hårt. Jag visste ju dock att hon var dålig, hade nog föreställt mig att det skulle vara värre.
Min lilla goa underbara mormor.....

Nu ska jag se på Andra avenyn...såpafantast som jag är *ler* 

Kaos...

Hela mitt inre är kaos känns det som. Jag fryser och är varm om vartannat, kan inte riktigt tänka en klar tanke...
Vad är det som gör att man känner så här?
Jag kan inte göra mer än vad man gjort och är inte det tillräckligt så vet jag inte.
Det är iaf många tankar som kommer...

Liknande inlägg