Idag....

för 23 år sedan fick jag det hemska beskedet att pappa valt att
inte fortsätta leva. :(
Älskade pappa jag hoppas du har det bra i himlen, tror att du sitter
på ett moln och dinglar med fötterna och bara njuter.
Det var en lördag och jag och kompisen hade varit på bio, vi kommer hem
och i köket (mamma och pappa var skilda) satt mamma med telefonluren
i handen. Pappa är borta, jag minns det fortfarande. Känslan av att det
är inte sant, men det var det. Detta är en av anledningarna till att jag avstår
från alkohol, bara så ni vet.
Det var så fruktansvärt jobbigt och tiden efter kommer man ju knappt ihåg.
Jag minns saker som att vi ville sova hos mamma, en annan sak som jag
kommer ihåg är att jag är på väg någonstans och har musik i öronen och
hör då pappas rörst ropa på mig, det var otäckt. Andra saker som jag minns
är från begravningen, jag började skratta när vi åkte därifrån och tyckte vi
skulle ha pappas stortå och begrava den i vår hall. Snacka om att man är i
chock :(
Idag är det som sagt 23 år sedan detta hända och jag har blivit stor
och har egen familj. Det är med sorg jag tänker att mina barn har ingen
morfar, min älskade pappa fick aldrig uppleva sina barnbarn. Usch, det är
tufft.
Min älskling fick aldrig träffa min pappa, jag träffade H på hösten det
året det hände och jag tror att de hade haft mycket
gemensamt. Pappa gillade att fiska, att använda händerna till att snickra
och annat, det gör H med.
Men vi hade vår älskade mamma som fick bli både mamma och pappa
till oss. Älskar dig mamma <3

Liknande inlägg

Kommentera här: