Blogga lite dårå....
Måste berätta en historia som jag tycker är fruktansvärt trist.
Det hela började i somras då jag började umgås med en tjej, barnen lekte bra ihop
och allt var kul. Vi träffades hela familjerna och grillade, kul. Sen hände dock något
som gjorde att vi slutade umgås, vet inte riktigt vad som gjorde det men ledsen blev
jag då jag kände det som att det var mitt fel. Nu har vi knappt pratat, hejar ibland
men inte mer.
Det som gör mest ont i hela denna historia var att det kändes som att allt låg hos
mig, jag menar jag har fullt upp som det är med familj och annat. Jag vill och bryr
mig om det få vänner jag har, men jag har inte koll på allt och orkar ibland inte vara
trevlig. Ni som känner till min historia vet att det inte varit lätt.
Ja, ja nu fick jag det ur mig och jag hoppas att ingen tar illa vid sig.
Annars rullar det på som sagt, lillefar har slutat med blöja och det gick galant.
Ronja har tappat en tand och ja de börjar bli stora mina kidz...:)
Nu ska jag försöka ta tag i lite saker, hm, hur lätt är det.....
Ha det bäst,
/Annica