Lite mycket...:(
Sen har vi haft det lite jobbigt på vuxenplan oxå. Min man har blivit uppsagd och pga alla turer som varit med hans ångest så har det tagit styggt på honom. I onsdags, då jag jobbade tidigt och börjar halv sju, så grät jag när jag gick för han var riktigt illa. Och det kan man säga, han tog på barnen och satte dem i bilen redan klockan 6,20 för han var tvungen att göra något. Han åkte runt lite men ringer mig och jag får säga till personalen som kom sju att jag måste gå. Det blev så olustigt att det var tre vikarier och det har jag fått skit för nu, "det var dålig stil att göra så". Vad skulle jag göra, jag vet inte vad min man kunde gjort och det slutade med att jag fick köra honom till akuten och där var vi till tolv. När vi kom hem så förstod man att det varit jobbigt för frukosten stod på bordet fortfarande.
Nästa vecka är jag hemma med lillefar och det tycker mina "kollegor" är jobbigt, men dagis var inte så pigga på att ha honom där. Sen har jag måndagen men efter att fått höra att det är dåligt av mig att ta hand om min familj, så väljer jag att inte gå dit då.
Nu ska jag göra mig ordning efter duschen, var tvungen att svalka mig lite :(
skriven
Nej men gumman!!! Fy vad jobbigt ni har haft det!!! Vad hände med R's hand??? Lilla gubben...
Du, känn ingen skuld för jobbet, familjen är viktigast, men jag förstår att det är tufft att hålla ihop saker och ting just nu. Kan ni inte komma hem och leka med oss en stund på onsdag?
Ursäkta att jag säger det, men vilket svin till chef din man verkar ha! Snacka om att sparka på den som redan ligger!!! Ring om du vill prata gumman!
Kram!